Alla dessa orättvisor i samhället

Är det något som får min stubin att tändas är det orättvisor i samhället och framför allt här i Sverige. Ett land som ska vara ett exempel när det kommer till välfärd och allas lika rätt. Igår läste jag en artikel om en kvinna med utmattningssyndrom som nekades sjukpenning.

Hur sjuk måste man vara?

För mig känns det helt absurt att vi i ett välfärdsland som Sverige ska behöva möta den typ av nyhetsartiklar jag själv tog del av igår. En kvinna som blivit nekad ersättning från Försäkringskassan efter det att hon blivit diagnostiserad med utmattningssyndrom. Det är tydligen inte tillräckligt för att få hjälp av den svenska staten. Min fråga är hur sjuk man faktiskt måste bli idag för att få hjälp tillbaka på den skatt vi betalar. Ska det gå till den graden att man inte ens är kapabel att ansöka om ekonomiskt vårdbidrag på grund av sjukdomens konsekvenser?

Ranking av sjukdomar

Det är helt förståeligt att samhället måste styras av olika bestämmelser som på ett eller annat sätt reglerar ersättningar vid sjukdom. Även om vi önskar att alla vore ärliga, finns det alltid människor som utnyttjar system för den egna vinningens skull. Men trots detta, känns det fel att en sjukpenning ska baseras på en form av ranking där olika sjukdomar “värderas” på olika sätt. Det är ju heller inte säkert att alla individer har samma arbetsförmånga vid en och samma sjukdom.

Orättvisa i vardagen

Jag vet inte vilket som är det största problemet i det hela, men någon lösning måste vi i Sverige hitta för att få bukt med den här typen av orättvisor i vardagen. Artikeln om kvinnan som nekats ersättning påverkade mig djupt, kanske också på grund av att själv ha sett hur min mamma kämpade mot Försäkringskassan under hennes sista år i livet. Hon drabbades av kronisk lungfibros när hon var i 60-årsåldern – en oerhört tuff sjukdom som hon ändå tvingandes “bevisa” för att få rätt till ersättning.